Bevingat ögonblick

Under sommarens resa på Vildmarksvägen fick jag ett fint möte med några småspovar ute på en myr. Jag hade tidigare under kvällen vandrat runt i området och noga planerat min position. Jag letade efter en plats där jag förhoppningsvis skulle få en bild på en fågel (vilken som helst) med vingarna utspända och därmed genomlysta av solen sista strålar. För den som tittat en del på mina bilder kan ana att jag har en förkärlek för motljusbilder. Då jag återvände till platsen före solnedgången hörde jag en speciell fågelsång, som jag inte kunde placera i huvudet. Det var först efteråt jag tog reda på att lätet tillhörde småspoven.

Med mig hade jag min kära Nikon D4 och ett 500 mm teleobjektiv och jag lade mig på den mjuka mossan, gömd bland några snår. Runt omkring mig flög tre småspovar. Ivrigt jagandes varandra. De varvade mellan att flyga runt bland trädtopparna för att sedan glida ut över myren eller landa en stund på en tallkvist. Jag behövde en del tur såklart för att någon av fåglarna skulle landa mitt in min skottglugg. Men, så kom plötsligt en av småspovarna flygande in över myren. Den girade snett emot mig för att slutligen glida fram bakom en tall och landa mitt i motljuset. Jag lyckades fånga den med kameran just då den satt ner sina fötter i mossan. Ett magiskt ögonblick i de Jämtländska skogarna.

Med sin svagt böjda näbb, vackra fjäderdräkt och gängliga gestalt tog småspoven mitt hjärta med storm. Jag fångades av dess bubblande, drillande läte och, på något vis, vänliga uppsyn.